En eldsjäl och vän har lämnat oss.

Vi tackar och minns dig, Björn Österberg. 

En av våra stora eldsjälar har gått ur tiden, Björn Österberg. Björn har efter en tids sjukdom stilla somnat in, han lämnar ett stort tomrum efter sig. Björn var framför allt make, pappa, morfar, farfar och vän men han var även en sann eldsjäl och brann för Castingsporten. Den här texten är ett försök att tacka och minnas honom på det finaste av sätt och det han betytt för sporten, utövare och för Svenska Castingförbundet.

Jag, Sara Tjälldén sitter ner och pratar en stund med hans son Henrik Österberg som är en av Castingsportens absolut bästa utövare genom tiderna med strax över 200 SM guld och väldigt många andra internationella titlar från World Games, VM och EM. Henrik berättar för mig om Björns engagemang i Castingsporten genom åren.

Björn har under sin karriär jobbat som polis innan han bytte bana till att arbeta som idrottslärare. Som idrottslärare drev han skolidrotten och det anordnades flera olika turneringar i olika sporter på olika skolor i Östergötland. Många av eleverna i Skänninge där Björn jobbade var med på flertalet av dessa turneringar. 

Innan Björn tog klivet över till Castingsporten så startade han tillsammans med en vän upp en badmintonklubb i Mjölby. Björns liv kretsade länge kring badmintonen, som ledare och coach. Han la mycket av sin lediga tid i badmintonhallen och med dom ungdomar som tränade där. Det här medförde att flera av dom som tränade i klubben en dag lyckades ta sig hela vägen in i landslaget. 

Badmintonresan tog en dag slut för Björn av olika anledningar men hans engagemang fortsatte på annat håll i en ny sport. Castingporten i Skänninge där hans son Henrik börjat kasta och tävla. Castingklubben i Skänninge behövde en dag en ledare och där fanns Björn. Björn engagerade sig och drev Östergötlands Castingförbund framgångsrikt. Han blev även ombudsnamn för Castingen i Östergötlands idrottsförbund. Det man kan säga om Björns engagemang i Castingen i Östergötland är att om du idag går ut på torget i Skänninge och frågar om dom vet vad Casting är så i 99 fall av 100 som vet man. Utan Björn hade inte alla framgångar som sporten haft i Östergötland uppmärksammats, det är helt och hållet hans förtjänst. Om denna text på något sätt skulle nå någon journalist i Östergötland, Mjölby eller Skänninge, ja då vet ni precis vad Henrik menar. Ni har definitivt pratat med Björn Österberg om den ovanliga sporten Casting, där man kastare med fiskespö på land.

År 1983 och framåt satt Björn med i Castingförbundets styrelse och då som ungdomsansvarig. Han var motorn när det kom till att arrangera ungdomsläger i Casting. Flera av dessa läger bedrevs på Gotland, något som levde kvar länge även efter att han slutat i styrelsen på Castingförbundet. 

Björn åkte med som ledare på flera tävlingar utomlands och fanns alltid där för utövarna. En tävling som betytt mycket för Björn enligt sonen Henrik var VM i Bulgarien. 

Värt att nämna som många kastare genom åren känner till är Björns och hans hustru Ingegärds sommarställe Livehamn. En idyllisk plats perfekt för träning i sporten och umgänge med mycket bus och bad. Den stora gräsmatta som pryder tomten, ja den har alltid varit Björns uppdrag att få felfri. En gräsmatta som vuxit fram av driv, engagemang och hjärta.  

Björn Österberg har erhållit Riksidrottsförbundets förtjänsttecken. (Förtjänsttecknet är den högsta utmärkelse som delas ut inom svensk idrott. Det instiftades år 1910 och fanns från början i både guld och silver men sedan 1911 har det endast funnits i guld. Mottagare föreslås av specialidrottsförbund (SF) eller RF-SISU distrikt och utses av riksidrottsstyrelsen. 100 personer tilldelas förtjänsttecknet som utdelas vartannat år i samband med Riksidrottsmötet.)

Henrik avslutar med att verkligen förstärka att Björns engagemang i Castingsporten har framför allt betytt mycket för kastarna. Han har främst varit en stöttepelare och ledare som varit viktig för många som tävlat. 

Jag tackar Henrik för summeringen av Björns framfart i förbundet och sporten.

Vi på Castingförbundet vill bara instämma, vi tackar och minns dig Björn. 

Jag personligen som anställd vill passa på att tacka Björn på mitt eget vis med mina ord och minnen. 

Björn har alltid uppskattat och stöttat mig i min framfart i sporten som kastare, inte för att jag blivit någon stjärna direkt, men nog har han alltid brytt sig om mina resultat. Glädjen i att få umgås med människorna som finns i sportens omgivning har fått mig att fortsätta trots tvivelaktiga resultat. Björn har helt enkelt funnits där och hejat på mig, alltid. Detta lite extra kanske för att jag för nio år sedan blev en del av hans familj genom hans barnbarn Gustav Kransberg, även han en framstående och duktig kastare med många SM guld och ett gäng VM medaljer. Något Björn såklart var väldigt stolt över och ännu gladare blev han när jag började kasta. 

När jag påbörjade min anställning på Castingförbundet för tre år sedan fick jag se en annan sida av Björn, en sida där jag verkligen förstod hur han brann för sporten och dess överlevnad. Han kunde ringa och på skarpen ibland uppmana mig till saker som han tyckte var viktiga för förbundets framtid, alltid så lyssnade jag, alltid så respekterade jag hans ord. Ibland kanske vi inte var helt överens då saker och ting förändras genom åren men tillsammans kunde vi efter en stunds samtal förstå varandra och mötas halvvägs. Jag har alltid respekterat Björn och hans åsikter om förbundet och vårt arbete.  Vissa skulle nog säga att han ibland var envis och att vissa saker skulle man bara inte ändra på, jag kan hålla med att han stundvis var envis. Men den envisheten bekräftar också den passion han hade för sporten och alla som tävlar i att kasta med spö. 

För honom var det viktigt att få hänga med i sportens utveckling och för alltid få vara delaktig på något vis, vilket han fick vara. Han fick mig att vara på tårna och inte bara fokusera på det nya och moderna utan att också värna om förbundets och sportens historia. 

Hur avslutar man nu en sådan här text när det finns många saker att skriva… Något jag kan säga hundra gånger om är att Björn var en av den trognaste supportern jag någonsin träffat, han var en person som jag vet gjort avtryck på många människor runt om i landet och världen genom att vara just make, pappa, morfar, farfar, vän, eldsjäl och trogen supporter!

Hela Castingsportsverige tackar dig för ditt engagemang, nu får du vila. 

Björn begravs den 3 februari i Hogstad Kyrka.